Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Konformitet hittar vi överallt i samhället både nu och förr, detta har sannorlikt sin grund i att vi är sociala varelser som är beroende av varandra, eftersom vi är beroende av att tillhöra en grupp för att överleva så är det också naturligt att vi undviker sådant som gör att gruppen kan vända sig mot oss och därmed hota våran överlevnad.

Istället för att förklara konformitet så letade jag upp en internetsida som jag tycker gav en bra förklaring av vad jag avser då jag använder ordet

”Likformighet inom en grupp, överensstämmelse mellan medlemmarna i fråga om uppfattningar, åsikter, attityder och intressen.” (psykologiguiden)

Hela gnistan till denna text kom då jag satt med en skoluppgift, vi skulle genom att skriva en text om konformitet visa att vi behärskar konsten att göra källhänvisningar, jag gjorde som jag brukar och satte mig ner för att gå igenom det material vi fått, då jag läst klart så var det dags för att börja skriva själva texten. Då jag slår mig ner och ska skriva infinner sig en ogenomtränglig skrivkramp, den står där som en sköld mellan min hjärna och dom ord som ska upp dit och forma meningar. Eftersom jag sällan drabbas av skrivkramp så har jag ingen aning om hur jag ska hantera den utan dom få gånger det sker sitter jag och känner hur frustrationen bara växer och växer vilket såklart bara gör skrivkrampen ännu värre. Min lektion gick då ut på att läsa om konformitet i hopp om att jag skulle inspireras till något och jag snubblade över ett blogginlägg på mindspark som handlade om konformitetens betydelse vid extremism.

Vad som fångar mitt intresse i blogginlägget är följande mening.

”Bartlett berättar om betydelsen av konspirationsteorier för att radikalisera extremister. Att anse sig utsatt för en konspiration kan ”knuffa instabila individer i en alltmer våldsam riktning.”

Denna mening satte sig fast i min hjärna och började gro, men det först efter lektionen då jag var påväg för att hämta upp hunden som den började blomma och tankarna började snurra igen. Jag känner igen precis det där med konspirationsteorier som gör att folk börjar tänka i alltmer radikala och ibland också våldsamma banor från dom extremister som finns inom vargdebatten. På båda sidor hittar man konspirationsteorier som går ut på att staten och motståndarsidan arbetar tillsamans mot gruppen och på båda sidor kan man se hur folk börjar tänka i allt mer extreama banor och bli djupare insnöade i sin övertygelse om att allt är en konspiration riktad gentemot dom själva.

Någonstans har det börjat kring en gemensam åsikt, t ex att man inte gillar varg eller att man gillar vargen, om man inte gillar den kanske man heller inte vill ha den i Sverige och gillar man den vill man ha den här.

På antivargsidan kan man se konspirationsteorin om projekt varg, ett projekt som naturorganisationer och myndigheter ska ha hållt i på 60-70 talet då vargen återkom till Sverige och i korthet går teorin ut på att vargen är olagligt inplanterad i landet av ett antal personer som under den tiden satt på maktpositioner inom diverse föreningar och myndigheter. Som bevis för man fram olika rapporter, flygfotografier där hägn ska synas och vittnen som säger sig ha sett vargar släppas ut i det vilda.

Kring denna teori samlas man och skapar tanken att vargen är hitförd av motståndarsidan och föder på så vis åsikten att den är något onaturligt i den svenska faunan därför är det också helt rättfärdigat att vilja utrota den liksom man vill med minken och mårdhunden som även dom är inplanterade av människor och inte hör hemma i våran fauna. Man tar rollen av den förtryckta kämpen eftersom statliga myndigheter är inblandade så litar man inte på myndigheter och forskare som är knutna till staten utan man försöker föra ut ”sanningen” och då folk får veta sanningen ska dom vakna upp och då tillräckligt många vaknat måste staten ställa dom enskilda tjänstemän som varit inblandade till svars och självklart utrota vargen.

Men om nu inte tillräckligt många vaknar tillräckligt fort då? Om det svenska folket är så grundlurat av personerna bakom projekt varg vad gör man då? Det är här man börjar bli mer extrem i sitt tänkande, man har en idé om en konspiration som återfört vargen till Sverige och som nu arbetar för att den ska få vara kvar, desperat ser man hur folket fortsätter att blunda för sanningen medan vargstammen växer sig allt större och chansen att utrota vargen och göra sig kvitt det man ser som ett skadedjur håller på att försvinna för att personerna bakom projekt varg så skickligt har manipulerat det svenska folket. Dom som sitter bakom projekt varg och som även hjälper till med att dölja detta projekt är självfallet dom som vill ha varg i landet och på så vis får gruppen en tydlig fiende att samla sig mot. Dom personer som i det minsta avviker från dom mer extrema uppfattningarna blir antingen utfrysta eller övertygas om att dom är lurade av motståndarna som naturligtvis är väldigt skickliga på att manipulera folk så att man lurats av dessa är inget att skämmas för, tvärtom är det något normalt som alla har utsatts för och det är endast den lilla grupp som nu ser sanningen som är klarsynta och intelligenta nog för att se igenom lögnerna.

På motståndarsidan, alltså bland dom mera extrema personer som vill ha varg i Sverige, kosta vad det kosta vill samarbetar staten självklart med varghatarna som till varje pris vill utrota dessa djur från dom svenska skogarna. Man målar upp en bild av en antivargmaffia där dom mest hängivna varghatarna ingår. Mycket om denna antivargmaffia kommer från Peter anderssons dokumentär vargkriget (SVT 2010) där en grupp anonyma personer berättar om hur man organiserat upp nätverk som arbetar för att illegalt jaga och döda varg. Enligt personerna i vargkriget görs detta genom att man patrullerar områden där vargen finns för att skjuta och förgifta vargar. Vapnen som används ska enligt den person som i filmen kallas ”samordnaren” komma ifrån norska motståndsrörelsen som fanns under andra världskriget.

”Men vart kommer dom här vapnen ifrån” (Peter Andersson, 00:26 min in i vargkriget) ”
”överallt ifrån. Mycket från norska motståndsrörelsen som var under kriget” (Samordnaren 00:31 min in i Vargkriget)

Extremisterna på vargvärnarsidan spinner sedan vidare på tankarna kring denna antivargmaffia och hittar band till svenska jägarförbundet som i sin tur har lyckats korumpera dom svenska myndigheterna. Man har alltså även här en konspiration som består av kriminella ute i skogarna, engagerade människor i svenska jägarförbundet, politiker och tjänstemän på statliga verk. Man skapar en känsla av att vara förtryckt utav staten som korumperats av motståndarsidan och på så vis också en känsla av att man själv måste agera innan vargen ännu en gång utrotats från dom svenska skogarna.

Man skapar grupper som ska arbeta för att motverka denna tjuvjakt, man ska alltså jaga och avslöja denna antivargmaffia och spränga den för att rädda vargen från undergång. I sin kamp mot varghatarna blir man mer och mer frustrerad då dom korumperade myndigheterna tar beslut på beslut om licensjakter, urvalsjakter och skyddsjakter, man menar att alla dessa bara är en ursäkt för att få döda så mycket varg som möjligt tills hela stammen tillslut kollapsar och vargen utrotas. Man får heller inte tag i antivargmaffian utan dom lyckas alltid ligga steget före och kommer alltid undan vilket ökar frustrationen då allt det arbete man lägger ner inte ger resultat.

Här ser man också ett fenomen som delas med antivarg extremisterna nämligen att man är antingen med oss eller med dom, antingen så hatar man vargen och vill ha den utrotad eller så älskar man den och vill till varje pris ha den i våra svenska skogar. Om man inte tillhör oss, dvs vargvärnarextremisterna så blir man utfryst och illa bemött av gruppen som vill göra klart för en att antingen rättar man sig i ledet eller så tillhör man inte gruppen och är således en av motståndarna. Detta gäller för båda sidor eftersom båda sidor är extremister och uppför sig således som extremister. Är man en i gruppen ifrågasätter man heller inte de fakta som den egna gruppen framför oavsett om man ser att det är fel eller inte, då jag upptäckte detta kom jag å tänka på experimentet som Salomon Asch genomförde där han lät en grupp titta på en linje och sedan svara på vilken av tre andra linjer som var lika lång.
I gruppen så var alla utom en instruerade att svara fel, den som inte fått några instruktioner hade fått informationen att det hela handlade om ett perceptionstest vilket det alltså inte gjorde utan det man ville se var om testpersonen stod på sig och svarade rätt eller om den följde gruppen som svarade uppenbart fel, det visade sig att dom flesta följde gruppen trots att dom visste att deras svar var felaktigt. Senare gjordes en ändring i experimentet där man lade till en person som svarade rätt och på så vis gav försökspersonen ett stöd det visade sig då att försökspersonen i högre grad stod på sig och svarade det den själv ansåg korrekt.

Jag såg för några dagar sedan ett gyllene tillfälle i en grupp på Facebook att testa denna teori. Det fanns en person som publicerade bilder och påståenden som jag anser att man med lätthet bör kunna genomskåda, genom att jag talat privat med personer i gruppen visste jag också att en del gjort just det men av någon anledning avstått från att svara på personens inlägg i gruppen utan dom enda som svarade var dom som höll med personen ifråga i hans påståenden. Jag gick in och satte mig mot personen, jag gav också en förklaring till min ståndpunkt och varför jag ansåg att det personen påstod inte stämde, till en början kom personer in och försvarade den person som lagt in bilden men efter ett tag kom en del och slöt upp bakom mig, man gick alltså emot en person som av den stora majoriteten anses som trovärdig och i ganska stor omfattning oantastlig så fort man fick stöd och därmed gick man alltså mot gruppen.
Källor
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=konformitet 2013-04-10

http://www.mindspark.se/blog/?p=1004 2013-04-10

http://www.vargmysteriet.se/ (om Projekt varg) 2013-04-10

http://www.vargfakta.se/wp-content/uploads/2011/08/rapport-fran-projekt-varg_snf-juni1976.pdf (Rapport från Projekt varg) 2013-04-10

http://www.youtube.com/watch?v=crwgBHzvZHY (första delen av vargkriget av Peter Andersson, sänd i SVT 2010)

http://www.psykologifabriken.se/alskade-nej-sagare-sa-hjalper-de-dig-att-fatta-battre-beslut/ (om Solomon Aschs

Genetik och tjuvjakt

Slog mig ner framför datorn och kikade på vad som skrivits om varg och rovdjur senaste tiden. Hittar då Dag Lindgrens senaste inlägg där han kritiserar naturvårdsverkets förslag om antal vargar för att uppnå gynnsam bevarandestatus.

 

Det inlägget är just nu relevant men får nog säga att det gärna hade fått komma lite tidigare men bättre sent än aldrig. Jag hoppas att det rör om i grytan tillräckligt även om jag är lite pessimist och tror att det kommer köras på den inslagna linjen, nämligen att vi behöver öka stammen inte späda ut blodet i den.

 

Så varför denna negativa inställning? Jo för att det är ett statligt verk som kommit med förslaget och statliga verk kan inte ha fel, möjligen om man får ett maktskifte och byter ut stora delar av verket så kan det gamla verket ha haft fel, även om verket får nytt namn eller läggs ner och uppgifterna flyttas till ett annat verk så kan det gamla haft fel, detsamma gäller det mesta som är statligt enligt min åsikt.  Det vi enligt min tro kan hoppas på är att naturvårdsverket ändrar åsikt, d.v.s. inte så att dom hade fel från början utan endast att dom tycker annorlunda kanske rentav tvärtemot nu.

 

Att dom tänkt som dom gjort förvånar mig dock inte, jag har många gånger fått uppfattningen att dom är teoretiker och att utgå från en befintlig modell istället för att se till hur verkligheten ser ut är ganska typiskt för en teoretiker. Det vi behöver är inte teoretiker, självfallet behövs en del teoretiska kunskaper men man behöver också ha lite erfarenhet från utanför skolsalen, nu då jag skriver detta vet jag ju faktiskt inte hur det ser ut med det på naturvårdsverket, dom kanske ha massa erfarenheter ifrån fältarbete men isåfall tycker jag dom ska visa det lite mer istället för att bete sig som någon som aldrig varit ute i fält.

 

Jag är också lite fundersam om man har sett till något annat än genetiken i det hela, det är ju i slutändan inte enbart det man måste se till, visst har vi en stam som endå kommer dö ut inom en viss framtid pga problem relaterade till hög inavel så är det ju ingen idé att jobba för att rädda den nu, eller?

 

Det är ju ingen större idé att lägga resurser på att rädda ett djur som sedan kommer drabbas hårt av illegal jakt för att man skiter i dom som ska leva med djuret, det är ju liksom pengar i sjön. Nu säger jag som vanligt inte att tjuvjakt oavsett vilket djur den riktas mot är okej eller ska accepteras, däremot måste vi ta upp ämnet och diskutera vad vi ska göra åt den och hur vi ska hindra den från att öka. Jag tror att det är opinionen vi måste få med oss, för desto mer problem folk som lever ute i skogarna där tjuvjakten förekommer får med stora rovdjur desto hårdare kommer dom blunda för den, det är alltså inte tjuvjägarna jag vill blidka till att upphöra med sin verksamhet, det kommer vi nog aldrig att lyckas med utan det är dom som lever och verkar ute i reviren som måste ha en vilja att jobba mot tjuvjakten vilket dom enligt min uppfattning inte har idag.

 

Länkar

Dag Lindgrens blogg – http://vargdag.wordpress.com/

Så har den efterlängtade siffran kommit. NVV 180 eller 380 beroende på hur många vargar med nytt blod som kommer in, Lena Ek vill sikta lågt. Naturligtvis har detta lyckats göra alla upprörda, 380 är ju åt helvete för mycket för dom som inte vill ha någon alls och 180 är ju åt helvete för lite för dom som vill ha fler vargar än myggor.

 

För egen del förstår jag inte denna hysteri kring siffror, enligt mig kan vi ha två vargar i Sverige det spelar ingen roll hur många vi har sålänge vi har den svensk/finska renspärren så är det en stam vi kommer tjafsa om för att dom är inavlade om och om igen.

 

Extremisterna på ena sidan sitter nu och säger att regeringen ljuger som vanligt och springer andra sidans ärenden, andra extremsidan sitter och ska anmäla hit och dit för att regeringen och NVV uppenbarligen sitter i SJFs knä och jag sitter i mitten och skrattar åt hela cirkusen. Kan det kanske vara så att regeringen inte springer ärenden åt extremister utan faktiskt har försökt att hitta den gyllene medelvägen?

 

Vad som faktiskt gläder mig i allt detta virrvarr av konspirationsteorier, namninsamlingar och anmälningar är dock att många av dom seriösare aktörerna som LRF och SJF ser positivt på regeringens bud.

 

Vart står jag då? Dom som kikat på mina tidigare inlägg har säkert sätt att jag föreslagit en högre siffra tidigare och den siffran står jag fast vid. Jag är dock övertygad om att det i dagsläget är hopplöst att nå min vision och någonstans måste vi börja. Om vi börjar med en stam på 180 individer med en tillfredställande genetiskt status och löser dom konflikter som uppkommer mellan människa och varg så tror jag att vi är halvvägs, minst. Så vad betyder det då? Tja tillsvidare är jag nöjd med siffran i sig, siffran är dock oviktig om vi inte löser andra problem.

 

För det är väl ingen som på allvar tror att vi kommer kunna ha varg i Sverige utan att dom som lever i buskarna accepterar sättet till viss grad?

 

Jag avskyr tjuvjakt, då menar jag inte att knäppa en räv 2 m in på grannens mark under jakttid utan illegal okontrollerad jakt på fredade djur. Det är inget tvivel om att vi kan skicka dom som sysslar med sådant till Isle Royale ifall älgen tar slut. Men vad jag än tycker, vad du än tycker så kommer acceptansen för dessa att öka i takt med att acceptansen för rovdjuren minskar. Vi måste på något sätt förhindra det om vi ska kunna ha stora rovdjur i Sverige.

 

Visst vi kan tala om utökade polisresurser, specialenheter osv men vem lurar vi med sådant snack? Finns väl ingen som på allvar tror att vi kan få till specialenheter eller extrapoliser för att hitta tjuvjägare när det inte ens finns för att hantera av samhället högre prioriterade brott? Således måste vi få dom som lever ute i buskarna att acceptera vargen men inte dessa tjuvjägare, ändra på tjuvjägarna blir nog svårt men polisen kan ju förväntas lägga ner lite resurser om folk i alla fall ringer och anmäler, om folk är beredda att vittna och det faktiskt kan byggas ett riktigt mål på det hela kanske polisen är lite pigga på att lägga ner energi på det hela.

Vargjakt 2013

Enligt naturvårdsverket kan det bli svårt att genomföra den utlovade vargjakten redan nästa år eftersom att det måste till en genetisk förstärkning innan någon vargjakt kan ske utan att det strider mot Eus art och habitat direktiv, det anser i alla fall naturvårdsverket. Även miljöminister Lena Ek ger samma uttalande om vargjakten 2013.

 

Själv har jag aldrig sett något i Eus habitat och artdirektiv som vargjakten strider mot och ingen av dom som många som hävdar att det finns något kan säga vad det är eller vart jag ska söka utan hänvisar till att EU vet bättre än mig. Man kan ju tycka att EU (vilka det nu är) borde ha koll på sina egna regler men jag har kämpat med myndigheter förr och lärt mig att det är inte alltid dom som arbetar där faktiskt har någon som helst koll på vilka regler som gäller eller hur dom ska tolkas.

 

Så till vargjakten då, varför är vargjaken så viktig för mig? Är jag en blodtörstig varghatare som inte kan vänta ett år till på att få döda varg? Nej inte riktigt, jag är dock en värnare av varg, av alla djur faktiskt och det skulle göra mig mycket ont om vargen skulle utrotas av tjuvjägare för att politiker inte inser att man måste ha med sig folket i förvaltningen av ett stort rovdjur. Den legala vargjakten är ett av mina starkaste argument då jag disskuterar med personer som inte vill ha varg i Sverige och försöker få dom att endå acceptera att vargen är här för att stanna och vi måste nog hitta ett sätt att leva med den annars får vi ett onödigt besvärligt liv.

 

Så vad händer då om jag förlorar diskussionen? Ja antagligen kommer personen inte bli mer positiv till varg utan fortsätta i sitt spår om att vi inte under några som helst omständigheter kan eller bör ha varg i Sverige. Vad händer då den personen senare känner sig totalt överkörd av politiker och sviken utav samhället? Jo den blir allt mer arg och frustrerad över sin situation, vad händer då denna person en sen kväll sittandes på pass får en varg framför pipan? Vad händer om dom extrema vargmotståndarna får mer och mer inflytande i jägarkåren och vi har hundratusentals sådana frustrerade personer ute i skogarna?

 

Jag har länge jobbat i frågan och länge funnits inom den svenska jägarkåren. Visst har attityden gentemot våra stora rovdjur aldrig varit genomgående positiv men den har varit betydligt mer positiv än den är idag. Kring dom två licensjakterna som var upplevde jag att dom flesta jägare som tidigare fällde kommentarer som ”sätt en kula i buken på han” faktiskt insåg att vi kan göra det här på ett bättre sätt än att illegalt skjuta bort dom vargar man ser, för även om jag vet att dessa personer då inte skulle gå från ord till handling så är sådant snack fortfarande en början på en utveckling jag inte vill se och den utvecklingen vände vi under vargjakten. Deras starkaste argument i en diskussion är nämligen att vi inte har någon annan möjlighet att påverka hurvida vi vill ha varg eller inte på vårat jaktområde och kommer heller inte att få någon sådan möjlighet, det argumentet använder dom även för att inför sig själv rättfärdiga sina tankegångar och det argumentet faller rätt snabbt om det finns en legal vargjakt och därmed ett legalt sätt att påverka situationen.

 

Jag tror att för varje år utan jakt vi går så kommer det bli svårare och svårare att göra ngt åt de människor som har dessa tankegångar. Dessa personer blir idag tystare och tystare vilket är bland det värsta som kan hända, för du kan inte bemöta tystnad och kan vi inte bemöta dessa personer kan vi aldrig bryta deras tankegångar och då lär vi få se en skrämmande utveckling vi aldrig kommer kunna göra något åt.

Höst

Äntligen, något inom mig har vaknat igen, det säger att nu är det dags igen nu är det dags att ge sig ut i skogen och fylla sina förråd. Nu är hösten i antågande och det märks i såväl mitt sinne, min kropp och mina nu mycket tomma förråd, endast en liten början av svamp och bärskörden ligger långt därinne och trängs med några bitar bäverkött från i våras men det är fortfarande en början jag har börjat fylla förråden liksom alla skogens vilt och liksom skogens vilt kommer mina förråd att vara välfyllda då vintern kommer och snön täcker marken. Dagarna blir nu kortare, ljuset börjar ge mer och mer tid åt mörkret och nu kommer det att gå allt snabbare mot den mörka, svala och fuktiga senhösten som är min absoluta favoritperiod.

Det inom mig som vaknar är något som alltid funnits där något som följt mig igenom mitt liv och som alltid återvänder, det är något bekant. Kanske är det de djuriska instinkterna som talar om för mig att jag måste göra mig redo för vintern, kanske är det att jag är uppväxt i en familj där vi alltid skördat svamp och bär, vi har kokat vår sylt och saft själva, vi har alltid torkat och förvällt svamp för att ha i såser och stuvningar.

Sedan börjar också jakten nu, först gåsjakten och sedan följer bockjakten efter den sjöfågel och skogsfågel. Augusti är en viktig månad för jägare och men även för många andra som vill nytja vad skogen har att erbjuda. Jag vill alltid arbeta på sommaren, jag jobbar och sliter under sommarmånaderna för att det känns bra, jag blir alltid så rastlös under sommarens långa dagar och korta nätter. Men nu, nu vill jag tillbringa varje dag i skogen jag vill vara ledig så mycket jag kan och bara vara ute i skogen på jakt. Till helgen börjar min bockjakt, då ger jag mig ut i ett område som förhoppningsvis skall ge mig en råbock som kommer bli ett bra tillskott i mina nästan tomma förråd men också en bra upplevelse, jag ser fram emot att kunna slå mig ner i ett torn och spana ut i skogen, bara sitta där och vänta medan solen stiger eller sjunker med vetskapen att kanske kommer den spatserande.

Som en stor rådjursälskare så älskar jag allt som har med dessa vackra djur att göra, jag älskar köttet och jakten men också deras vackra utseende och deras beteenden. Rådjuren har alltid fasinerat mig och det är ett av dom djur jag följt längst, jag har lärt mig de vanor dom ofta lägger på sig och hur dessa vanor växlar med årstiderna.

En ny djurskyddslag

Ett förslag till en ny djurskyddslag är nu färdigställt och den kommer med några frågetecken. Det första är angående herrelösa katter, som det är idag får katter som kan antas vara förvildade avlivas av jakträttsinnehavare eller någon som agerar på uppdrag av denna. Detta vill alltså utredaren ta bort och istället ska herrelösa katter fångas in och skickas till något av våra redan överfulla katthem.

 

Skälen till att man får avliva herrelösa katter är många, dom är ett problem för dom vilda djuren eftersom dom dödar otroligt mycket fåglar, gnagare och harungar vilket gör att t ex räv och mård får söka föda på annat håll och då ökar rovdjurstrycket på rådjur och skogsfågel som inte har reproduktionen för att klara det trycket. De vilda katterna kan också bära med sig parasiter och sjukdomar in i stallar och där smitta stallkatter. Som jag nämnde tidigare har katthemen idag redan mycket att göra och får alltså inte plats med alla dom katter som idag avlivas, dessa katter behöver även ofta veterinärvård eller åtminstone en genomgång av en veterinär och avmaskning, dom är oftast magra och fulla med fästingar, långhåriga vilda katter har ofta våtexem och är toviga i pälsen, det är alltså dessa katter utredaren tycker vi ska försöka omplacera istället för att avliva.

 

Grundproblemet är väl egentligen stall och sommarkatter, många kastrerar inte sina stallkatter även om det börjar bli bättre syn på stall katter nu, en del av börjat köpa in och kastrera katter för att bara ha 2-3 st i stallarna som dom sköter precis som vanliga huskatter men fortfarande är det många som har ett gäng katter som förökar sig fritt och klarar sig bäst dom kan i stallarna. Och så dessa förbannade människor som har sommarkatter, man skaffar en liten söt kattunge för att barnen ska ha ute i sommarstugan och så lämnar man den kvar då man reser hem till staden och blundar hårt för verkligheten. Jag har under tre år varit på en och samma familj som skaffar sommarkatter men inte förrän jag började visa bilder på hur dom såg ut då dom dog öppnade dom ögonen, dom hävdade envist att katten klarar sig fint och påverkar väl inte mer än räven. Katterna är som sagt magra, främst pga mask, dom är fulla med fästingar och andra parasiter och dom klarar sig inte så fint som dessa personer tror. Dessa problem skulle jag vilja se krafttag mot, undanröjer man dessa problem så behöver man inte bekymra sig över vad som ska göras med alla dom förvildade tamkatterna som finns ute i landet för det kommer inte finnas särskilt många och då är det realistiskt att försöka omplacera dom katterna. Av sommarkattägarna kommer jag nu antagligen få höra att det gör inget om man lämnar dom för något katthem tar ju hand om dom sedan.

 

Det finns dock lite som just talar om hur man ska lösa problemet med vildkatter. Ett förslag är att man förbjuder att katter vistas utomhus om dom kan fortplanta sig, dvs man försöker sätta stopp för alla ”olyckor” som sker med katter vilket borde minska antalet kattkullar och därmed också tillgången på katter. Den stora tillgången som finns hos mindre nogaräknade människor är en del av sommarkattsproblemet, om det bara var genomtänkta parningar hos seriösa personer så skulle det antagligen bli svårare att skaffa en katt man bara tänker överge ett par månader senare, är kullarna planerade och tillgången mindre kanske det även får priset att öka och det blir då mindre attraktivt att köpa en katt som man tänker lämna då semestern är slut.

 

Jag oroar mig också för att utredaren i förslaget ytterligare vill begränsa hållandet av udda djur hos privatpersoner. Anledningen är densamma som förra gången då rovdjur, primater, rovfåglar och ugglor förbjöds nämligen att vissa djur ställer höga krav på utrymme, klimat etc för att må bra, jag kan hålla med om att inte vem som helst ska ha vissa djur som t ex primater, vargar, alligatorer å andra farliga och krävande djur men jag känner samtidigt människor som innehar djur som kängurur, alligatorer och kajmaner, dessa personer klarar detta utmärkt. Jag håller själv en del udda djur, bland annat giftormar och skorpioner vilket absolut inte ska hållas av folk som inte har kompetensen för det. Min oro ligger alltså inte i att djur som elefanter, giraffer och noshörningar inte ska tillåtas utan snarare att man ska ge sig på dom som håller stora eller giftiga reptiler, spindlar och skorpioner.

 

Utredaren skriver

”Många djurarter bland de mer udda eller exotiska sällskapsdjuren har fysiologiska och beteendemässiga behov som är svåra att tillgodose som privatperson eller i ett svenskt klimat.”

 

Vilket är ungefär vad norrmännen kom med då reptiler förbjöds i Norge. Det vore bättre att ställa krav på kontroll från myndigheterna av lokalen som dessa djur ska hållas i om man tvivlar på hobbyisternas kompetens. Personligen vet jag att det finns en enorm kompetens bland dessa hobbyister och många av dom skulle platsa som skötare på vilket djurpark som helst utan någon utbildning alls. Jag har också gott dom utbildningar som idag krävs för att få bedriva yrkesmässig uppfödning och handel med djur så som akvariefiskar, reptiler, fåglar och gnagare, var och en av dessa kurser är på två dagar dvs 16 h och jag kan garantera att dom erfarna hobbyister som finns ute i landet skulle klara proven till dessa kurser galant. Även dom gymnasieutbildningar som riktar sig mot djurparksdjur har jag erfarenhet av och även dessa är jag övertygad om att de erfarna hobbyister som finns skulle klara utan problem, faktum är att många av dom lärare som finns på sådana gymnasium är just erfarna hobbyister. Jag säger inte att gymnasieutbildningarna är dåliga utan bara att den kompetens du har efter avslutat gymnasium har även dom som hållit på med exotiska djur en längre tid också, kurserna som lagen kräver är dock ett skämt, det är oftast bra föreläsare deras kompetens säger jag inget om och jag har full respekt för deras kunskaper, däremot så är tiden alldeles för kort för att man ska få med ens en grund inom dom ämnen som berörs. Kompetensen finns alltså hos privatpersoner och är man genuint intresserad har man heller inga problem att bygga anläggningen som krävs.

 

 

 

 

 

 

 

Och så kommer det sista som antagligen kommer göra folk mycket upprörda. Jag har disskuterat det förr och vet således att jag nu ger mig ut på tunn is där folk kommer angripa mig med framförallt personangrepp och jag ber er att då ni nu läst nedanstående text ta ett djupt andetag och lugna er för att kunna framföra eventuell kritik på ett sakligt och respektfullt sätt.

 

 

Det handlar naturligtvis om förslaget att kriminalisera sexuell användning av djur. Jag ställer mig lite negativ mot en kriminalisering av denna företeelse av rent ideologiska skäl.

Personligen äcklas jag av zoofiler dvs personer som ägnar sig åt djursex och om detta är jag knappast ensam, jag respekterar dock den fria viljan och vill inte leva i ett land där vi skriver lagar utifrån vad som äcklar oss, jag vill ha en djurskyddslag skriven utifrån fakta och som är till för att djuren ska må väl under vårat beskydd. Många hävdar då att djuren lider av att användas för att tillfredsställa en människa sexuellt både fysiskt men främst psykiskt. Vissa former av användande så som penetration på mindre djur är knappast något som behöver disskuteras om huruvida djuren tar skada av det eller ej men om man ser till den forskning som finns så är detta inte den vanligaste formen av användning utan den vanligaste formen verkar vara att djuret penetrerar människan eller att människan onanerar djur av hankön. Här finns knappast någon rimlig risk för djuret att få fysiska skador, skaderisken är då större inom andra användningsområden som når en mycket större acceptans. Det är alltså dessa former av användande jag skulle vilja att vi tar oss en tanke på om det verkligen är realistiskt att tro på en skaderisk för djuren som motiverar ett förbud.

 

Jag får också ett argument om att personerna som ägnar sig åt detta är uppenbart sjuka och behöver vård snarare än någon form av acceptans. Så är det många som idag anser om BDSM utövare och för inte alltför många år sedan homosexuella och frågan är då varför anser vi de personer som har ett avvikande sexuellt beteende som sjuka? Ja inte så svårt egentligen utan just för att dom avviker från normen. Därför är det kanske bra och stanna upp och tänka här, vill jag förbjuda djursex för djurens skull eller för att beteendet avviker så otroligt mycket från min norm att jag omöjligt kan acceptera det?

Indianernas jakt

Jag har nu en gång för mycket fått höra ”ni kan väl jaga som indianerna, dom jagar bara vad dom äter och tar inte mer än vad naturen klarar” i olika versioner men med samma innebörd. Detta är en inte en korrekt bild av hur indianerna lever och jagar, inte heller vad som styr deras val av byte utan en romantiserad fantasi.

 

Det som styr indianernas bytesval är deras behov, stor del av det indianerna jagar är köttdjur just eftersom behovet av att äta är större än de övriga behov, övriga behov är att försvara boskap, speciellt jakten på prärievargar är stor i just detta syfte. Det kan också handla om att få fram material till religiösa riter.  Ett exempel är Arapahostamen som jagar vithövdad havsörn (Haliaeetus leucocephalus) till religiösa riter men också vargar och björnar är vanligt att dom dödas för religiösa riter där skinnen används. Apacherna hade som ett mandomsprov att döda en varg, björn, puma eller annat stort farligt rovdjur, alltså döda farliga djur för att bevisa sin manlighet, något dagens jägare i Sverige ofta blir anklagade för att ha som motiv för att jaga stora djur.

 

Pawneestammens krigare använde även vargskinn som camouflage då dom jagade eller utförde spaningsuppdrag, Nez Perces krigare smyckade sina näsor med vargtänder, Chyenneschamaner  trodde att en bit vargskinn på pilar kunde användas för att lättare få djur att gå i fällor, exemplen där vargar och andra djur dödats för att deras kroppsdelar ska användas i olika syften är många bland indianerna.

 

Jag har alltså inget emot varken vargar eller andra rovdjur, inte heller indianer. Däremot avskyr jag romantiserande av såväl indianer och vargar som andra ting, man ska försöka se saker för vad dom är och inget annat.

 

En del kommer också med att vi borde använda indianernas jaktmetoder, samma personer skriker dock högt då jag säger att vi borde använda snaror för skyddsjakt av oskygga vargar. Snaror är dock ett gammalt indianskt jaktredskap. Det är också många jägare idag som provar lockjakt vilket är en jakt som också den skapades av indianerna så vi använder oss mycket av indianernas jaktmetoder och många jägare vill gärna använda mera av indianernas jaktmetoder men många gånger står lagen i vägen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.