Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Vad är viltvård?

Vad är viltvård? En fråga jag fått många gånger, ofta av illvilliga debattörer som börjar få slut på argument och letar efter något att kritisera.

Att närmare specificera vad som är viltvård är ingen lätt sak, man skulle kunna säga att det är alla åtgärder som på något sätt gynnar något vilt. Problemet med den definitionen är att väldigt mycket blir viltvård, att t ex dumpa slaktreser vin för våg i skogen är något som gynnar rödräven, korpen och många andra vilda djur som i sin tur går hårt åt andra djur och det är inte viltvård i mina ögon.

Men okej, det kanske är saker som man gör för att gynna vilt? Alltså att själva syftet med åtgärden är att gynna ett vilt.

Men då blir ju en avskjutning av hela den svenska rävstamen en viltvårdsåtgärd eftersom det gynnar många gnagare, fåglar, rådjur och harar som i sin tur skapar ett högt betestryck som missgynnar och kanske t om utrotar en rad olika växtarter, inte heller en viltvård jag skulle ställa mig bakom.

Men vad är då viltvård? Ska vi ta en titt på några klassiska viltvårdsåtgärder för att klara ut det hela?

Vinterutfodring av harar och rådjur, vad för funktion fyller denna åtgärd? Jo den hjälper djuren att klara vintern bättre, nackdelen med utfodringen är att en del svaga individer som skulle dött under vintern klarar sig och kan föra sina dåliga gener vidare, fördelen är att det ökar chansen för dom starka att klara vintern bättre än dom hade gjort annars och därmed kan dom föra sina gener vidare, om dom inte utfodrats hade dom kanske varit för svaga för att orka med parningen.

Rävjakt är också det något som ofta ses som en viltvårdsåtgärd. Denna åtgärd ska då fylla funktionen att man minskar rävstamen vilket gynnar rävens bytesdjur eftersom predatortrycket minskar.

Skulle man kanske kunna säga att viltvård handlar om att förvalta vår flora och fauna på ett sätt som främjar hela systemet? Ja det kan jag ställa mig bakom. Men vad är då förvaltning?

En snabb koll på wikipedia gav detta

” Förvaltning är administration av tillgångar för en huvudmans bästa.
Förvaltning kan bland annat syfta till att ge ekonomisk avkastning till huvudmannen.”

Det har väl kanske inte något med viltförvaltning att göra så jag googlade viltförvaltning också men kunde inte hitta en definition på just det ordet.
Men om vi utgår från förvaltning kan då viltförvaltning vara att balansera stammarna på ett sätt som gör att dom är friska och tillräckligt stora? Det tycker jag.

Vi kan alltså slå fast att viltvård handlar om att arbeta för att inget djur eller växt ska bli för många och missgynna ett annat djur eller växt.

Vad som sedan är lagom stor stam kommer dom lärda att träta om i all evighet.

Read Full Post »

Skultunareviret

Skyddsjakten pågår för fullt i Skulltunareviret och protesterna mot skyddsjakten likaså. Det förekommer inte bara protester i form av lagliga medel utan även hot mot länsstyrelsens tjänstemän förekommer, är det någonsin okej att använda mordhot för att driva sin linje?

Jag har själv under tonåren använt mig av både våld och hot för att driva en politisk linje, det är något som jag nu växt ifrån och lagt av med. Nu driver jag min linje med legala medel istället för facistfasoner.

Men om vi lämnar hoten och det politiska våld som börjar växa kring vargfrågan ett tag och tittar närmare på just skyddsjakten och bakgrunden till det hela.
Vargarna i Skultunareviret började synas 2010 och gjorde sig kända då dom jagade hundar på motionsspåret utanför Skultunna.

Vidare fortsatte dom att skapa tidningsrubriker genom att röra sig vid idrottsplatsen i Skulltuna.

Sedan började dom springa på gårdarna bortåt väster Färnebo där dom så småningom dödar både får och hundar.

Vi har alltså å göra med ett revir som redan från start attackerat hundar som haft människor i närheten av sig då dom motionerat på ett motionsspår som ligger nära bebyggelse och som sedan dödat hundar och tamboskap, vi talar inte bara om jakthundar, det är två jakthundar som dödats av dessa vargar men flera hundar har attackerats på gårdar, i fårhagar och på motionsspåret. Jakthundarna är alltså inte i majoritet bland dom hundar som attackerats av Skultunna-reviret.

Rovdjursavvisande stängsel har satts upp men det hjälpte inte, vargarna har skrämts med varningsskott men det hjälpte inte så vad finns kvar att göra? Boskapshundar?

Hur fungerar då boskapshundar som ska arbeta i ett revir som många gånger har gett sig på hundar, jo dom slåss med vargarna. I bästa fall dödas vargen av hundarna, i värsta fall skadas vargen och flyr, den kommer då antagligen dö en mycket långsam död av infektioner eller svält om inte någon eftersöksjägare ställer upp och avlivar djuret, ska vi verkligen använda sådana metoder som orsakar lidande på våra vilda djur? Hur mycket lidande ska vargen få utstå för att vi vill ha den här?

Notera nu att jag fortfarande talar om endast Skultuna-reviret. Kloten och Norn är de två revir som ligger närmast mig personligen men dessa har inte jagat hundar på motionsspår eller gått och tagit får, visst har kloten plockat några får någon enstaka gång men det är inte i samma omfattning som Skultuna.

Det är alltså inte vargar i allmänhet jag vill ha bort utan endast dom revir där det sker omfattande skador, som t ex Skultuna-reviret.

Om vi ska ha varg i Sverige så måste vi ta hänsyn till folk som upplever problem och obehag, i fall som Skultuna är skyddsjakt det bästa medlet.

Obehag och problem kan ju dock upplevas utan att det finns anledning till det, självklart ska vi då inte skyddsjaga vargarna bara för att folk är rädda, dock måste vi hitta ett sätt att lugna dom människor som är rädda och det gör vi inte genom att säga ”äsch en varg har inte dödat människor i Sverige på flera hundra år så ni är bara löjliga” eller ”ingen rädder för vargen här, dom är gulliga gosedjur” det gör snarare att dom rädda människorna känner sig hånade och försummade vilket absolut inte mildrar deras syn på vargen. Om man då kommer med sådana kommentarer till rädda människor så ska man komma ihåg att när en varg dödas illegalt så är det just dom människorna som avgör om förövaren hittas eller inte, och har deras rädsla hånats så lär dom knappast vara särskilt sammarbetsvilliga.
Så hur lugnar vi dessa människor? Jag tror på information som förs fram på rätt sätt, ett sätt är möten i bygdegårdar (som t ex SJF arrangerat tidigare) där man berättar om vargarna, förklarar deras beteende och svarar på frågor. Man ska här vara noggrann med att personerna som är rädda får framföra sin rädsla och förklara varför vargen agerar som den gör.

Dessa informationsmöten är en del av en strategi som använts på många håll, i många länder, i många kulturer angående många djurarter. Den är alltså beprövad och den fungerar, varför inte använda den?

Read Full Post »

Jag och Rovdjuren

Vargproblematiken, vargfrågan, rovdjursfrågan, vargplågan eller helt enkelt bara vargen. Kärt barn har många namn och just denna fråga kring främst vargen men även kring våra andra stora rovdjur björn, lodjur och järv är en fråga som är omgiven av lögner och känslor.

Vad som väcker alla dessa känslor är det många som frågat sig, så även jag.  Men det tänker jag inte göra här, här tänker jag prata om mig själv och rovdjuren.

Mitt rovdjursintresse vaknade till på 90-talet. Lodjuren började gå i den lilla by där jag bodde och det gamla samtalsämnet nynazister och zigenare började bytas mot lodjuren som strök runt byn i jakt på rådjur, harar och katter. Känslorna kom direkt, precis som med nazistfrågan.

Jag var dock endast en naturintresserad 13 åring och brydde mig inte mycket om politik eller diskussioner, visst hörde jag dem men det jag brydde mig om var lodjuren. Dag efter dag spenderade jag ute i skogarna, jag spårade lodjuren och fann deras matförråd, jag lärde mig också snabbt att om jag har koll på rådjuren så vart det lättare att hitta lodjursspåren så jag följde såväl rådjur som lodjur i jakten på mitt mål, att få se ett vilt livs levande lodjur.

Jag spenderade många nätter vid loslagna rådjurskadaver, omsorgsfullt undangömd i hopp om att lodjuret skulle smyga sig fram och äta, jag fick se räv, mård, möss och råttor som smög sig fram för en munsbit. Dagtid fick jag se korpen och nötskrikan, även min första kungsörn bevittnade jag vid ett loslaget rådjur.

Till min stora besvikelse fick jag dock aldrig se ett lodjur och försöken upphörde efter ett par vintrar.

Något år senare, kanske mer så hade jag fixat mig praktik på grimsö forskningsstation. Det var samtidigt som en flock vargar gick kors och tvärs över svensknorska gränsen, norrmännen jagade vargarna både som konventionell jakt och med försvarets helikoptrar.

Detta var nog mitt första riktiga möte med vargdisskusionen, jag hade börjat engagera mig politiskt långt ut på vänsterkanten men intresserade mig då för människor väl och ve. Under min praktik kom jag dock att intressera mig för vargen.

Under dom kommande tre åren tog människor och dom orättvisor som finns i det svenska samhället upp det mesta av mitt engagemang, jag följde rovdjursfrågan men la mig sällan i.

Efter tre år med människor hände en hel del i mitt liv, jag lämnade politiken för ett par år och ägnade mig nog mest åt mig själv, mitt väl och ve. Likt en åskådare stod jag och såg rovdjursfrågan utvecklas.

Men så kom engagemanget åter, jag började lägga mig i lite diskussioner, skrev lite insändare och började göra vad jag kunde för rovdjuren. Detta var nog 2005 någon gång, jag la mig i lite här och var i djur, natur och miljöfrågor. Jag deltog i inventeringar och pratade med folk, jag lärde mig snabbt under min tid med människor att man aldrig ska underskatta kraften i opinionsbildning hur liten den än må kännas, jag tog varje chans att göra saker jag ansåg främjade rovdjuren.

Så tillslut, efter lång tid och många diskussioner kom beskedet som i slutet på 90-talet kändes så långt bort att man inte ens kunde tänka på det. Vi skulle få vargjakt i Sverige. Fram till detta besked har jag aldrig haft några jätteproblem med att sitta mellan två läger, jag satt liksom lite i ett eget läger, jag ville ha rovdjur i Sverige men såg det som självklart att dem ska jagas, precis som jag ville ha älg i skogarna men såg även självklarheten i att dem skulle jagas.

Men den där dagen så satt jag på en föreläsning om Varg, föreläsaren pratade om Vargjakt i Ryssland och på föreläsningen satt jag bland de som hatade vargen och de som älskade de över allt annat, precis där jag brukade sitta.

Framåt slutet så är det en man från länsstyrelsen som pratar lite om vargarna i länet, vart reviren ligger och hur länsstyrelsen arbetar. Här kommer det då alltså fram att vi i januari nästa år ska få jaga varg, kanske i mitt eget län. Det kändes overkligt, vad händer nu var frågan som dök upp i huvudet.

Det gick en tid innan beskedet kom ut i media, allt gick snabbt, mycket snabbt och det var mycket spekulationer om hur det skulle gå. Så innan jag ens hunnit smälta beskedet så stod jag där efter en nyårsfest och tittade på löpsedlarna, vargjakten gick uppenbarligen bra, bättre än någon väntat sig.

Jag insåg snabbt att det här kommer gå fort så jag ringde lite kompisar i län där det fanns vargjakt och fick tag på några som skulle ut, detta var något jag ville se med egna ögon inte läsa om i tidningarna.

Så stod jag tillslut där, vid en sjö väl dold av granar helt blixtstilla i den bitande kylan och väntade på vargen. Vi sköt ingen varg den jakten men den kom ändå att ändra allt.

Det var då det började hetta till och folk som jag aldrig sett i diskussionen dök upp. Folk med en klart aggressiv taktik för att driva sin linje.

Ett år senare stod jag som jaktledare för en vargjakt, jag hade ett 60-tal hot riktade mot mig, många men inte alla polisanmälda. Vi hade direktnummer till polisen och en polishelikopter övervakade jakten. Det talades bland jägarna om nödvärnslagen och när man hade rätt att skjuta i självförsvar, det talades om vilka som skulle prata med media och vad vi skulle säga. Många ställen så stängdes vägarna in till området för alla som inte deltog i jakten, vakter satt och spanade efter sabotörer, länsstyrelsen hade livvakter och säkerhetspådraget kring hela jakten var enormt, första helgen låg spänningen i luften och det kändes mer som att vara i en krigszon än ute på en jakt.

Det fanns inga som helst likheter med älgjakten avslappnade atmosfär eller den första vargjakten. På passen kunde man inte bara hitta jägare utan där satt också journalister från stora och små tidningar, några bloggare hade också tagit sig ut men tack och lov lyste sabotörerna med sin frånvaro, med den stämning som var hade minsta konflikt lätt kunnat eskalera. Bara att tänka tanken såhär ett år efter får mig att rysa över hur illa situationen hade kunnat bli.

Liksom den första vargjakten så var denna snabbt över, det talades om slakt och skadeskjutningar i media och på forum men under våren dog diskussionerna ut och det gick lite tillbaka mot tiden innan vargjakten, dom aggressiva aktörerna såg ut att börja tröttna och jag hoppades att vi få så ville kompromissa skulle bli kvar.

Så kom EU cirkusen och allt fick nytt liv. Licensjakten ställdes in, skyddsjakten minskades och ropen om SGT och den italienska modellen började höras bland markägare och jägare. Inget jag uppskattar men förstår och varnade för.

Jag säger inte här att vi ska böja oss för folk som är villiga att använda olagliga medel, men vi ska vara försiktiga med att ta för lätt på dessa aktörer. Dom som illegalt fäller rovdjur kommer vi inte åt utan hjälp från andra som finns i skogar och på landsbygden.

 Innan vargjakten fanns lät det ofta att ”klart man inte ska tjuvskuta varg men vilket annat alternativ finns?”

Dom två år vi hade licensjakt så började det låta mer åt hållet ”det är bättre att ta dem på licensjakten nu då vi har ett lagligt medel att använda”

Acceptansen för tjuvjakten minskade och därmed blev också tjuvjägarnas liv svårare. Jag älskar då tjuvjägares liv blir svårt, de ska helt enkelt inte ha det lätt.

Det är en av anledningarna till att jag vill ha jakt på varg i Sverige, må det vara en licensjakt eller en skyddsjakt som syftar på att begränsa stammen genom att ta bort dom revir som ställer till mest problem men en jakt behöver vi, ett lagligt medel måste finnas för att konkurera ut det illegala.

Read Full Post »