Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2012

Fredag den 13 är för vissa en otursdag men denna gång skulle den för mig visa sig vara en mycket givande dag.

Jag skulle idag besöka en gård med ekologisk köttproduktion för att se hur detta fungerade.

Jag körde upp på gårdsplanen under sen morgon och möttes utav två glada bönder som välkomnade mig och min lilla grupp till sin gård, vi gick och tittade lite på fårstallarna, korna och hästarna. Vi samtalade om hållbar utveckling, smålantbruk och natura2000 områden.

Efter att vi sett fårens lamningshall, hälsat på korna och konstaterat att jag sedan tidigare känner hästarna kommer vi fram till ett 6 trådars rovdjursstängsel, först då går det på allvar upp för mig att vi står mitt i skulltunareviret, en detalj som helt gått mig förbi.

De vänliga bönderna har lett fram oss till detta stängsel just för att tala om vargen och vargens inverkan på deras liv. Då jag står där är det lite blandade känslor, jag älskar att diskutera och just vargen har varit ett ämne för många givande diskussioner men även för många besvikelser som fått mig att tappa tron på mänskligheten, frågan är om dessa två vänliga bönder tillhör kategorin extremister eller kategorin sansade människor.

Bönderna talar lite om stängslet, kostnaden för det, dess funktion, skötsel och hur mycket stängsel dom har, helt enkelt allt som kan vara intressant att veta om det. Så blir dom tysta en stund, nästan som om dom tvekar på vart dom ska fortsätta.
Så börjar det mest intressanta den dagen, deras historia om hur dom för första gången ”mötte” vargen, dom mötte den inte fysiskt men deras första intryck och påverkan av vargen, första gången vargen faktiskt fick någon betydelse i deras liv kanske man kan säga.

Den börjar då deras dotter fyller 18, på sin födelsedag vill hon åka på vargsafari och visst ska hon få göra det. Hela familjen åker således iväg och tillbringar en natt i tält, lyssnar på vargar som ylar och får höra forskarna på viltskadecenter tala lite om vargen.

Efter deras lilla äventyr i vargskogen bär det av hemåt, dom passerar då en granne som nyligen blivit utsatta för det första av många angrepp. Precis efter detta äventyr hjälper dom sin granne att städa upp efter angreppet. Allt detta under några få dagar.
Jag uppfattar dessa personer som lugna och sansade, dom talar inte om vargen med hat, dom uttrycker ingen önskan att utrota vargen men man kan se en rädsla i deras ögon. Då samtalet fortgår så kommer snart anledningen fram, det är snart dags att släppa ut fåren på sommarbete och inte långt därifrån vallade vargar en fårflock genom ett rovdjursstängsel förra året.

Dom är idag rädda för vad som kommer hända om deras får blir tagna, deras dröm som dom kämpat för sedan mitten på 80-talet är att driva en gård som bidrar till att dom djur som ska bli mat åt oss människor kan leva ett gott liv, att göra så lindrig inverkan på naturen som möjligt och kanske t om kunna ge något tillbaka. Denna dröm känner dom nu är hotad, något som inte är helt orealistiskt, det beror helt på om dom orkar med eller inte.

Dessa personer är en del i min drivkraft för att förbättra rovdjurspolitiken, jag vill att i framtiden ska all köttproduktion vara precis såhär, småskaligt som drivs utav människor som älskar sina djur, jag vill kunna åka ut och se hur djuren lever innan dom hamnar på min tallrik och jag vill sedan kunna åka hem och äta min köttbit med gott samvete.

Varken jag eller dessa vänliga bönder är några varghatare, jag älskar vargen liksom jag älskar alla andra djur. Jag finner varje djur fascinerande i sig liksom i hela det komplexa system som den är en liten med vital del av. Men vi måste ta böndernas oro på allvar, vi måste främja dessa lantbruk för dessa lantbruk måste vara en del av framtiden.

Read Full Post »